Äntligen ett långpass

Förra helgen skulle jag prova att löpträna på asfalt en längre sträcka för att se om skadan vid ljumskarna skulle vara läkt eller om det skulle säga stopp efter 12 km (som tidigare). Nu var det inga backar att tala om under mitt pass. Varmt som skam var det och jag undrade lite vad tusan jag har gett mig in på. Men efter ungefär 12 km fick jag något som kan vara lite av ett sammanbrott..  Man kan väl säga att det var där jag lämnade några av mina demoner, den där lilla rösten som talade om för mig att jag inte kunde. Det var en sådan lättnad sedan från 15 km, även om det blev tyngre och tyngre så blev det lättare inombords. Kan vara en aning flummigt, men många som gjort samma sak känner garanterat igen sig. Den där känslan av att faktiskt klara någonting som har känt oövervinnligt.

Tanken var från början att det skulle bli cirka 18 km, men det slutade med att det blev 22 km. Jag trodde ärligt talat att jag inte skulle klara av det, men det gick. När jag insåg att jag skulle klara av hela distansen trots stumma ben och värkande kropp så kom den där underbara känslan. Känslan jag hade inombords var fenomenal. Efter att jag fått duschat, ätit, mat i magen och vilat, då kom endorfinerna rusande genom kroppen på ett alldeles underbart sätt J Jag tror aldrig att en glas kall mjölk har smakat så otroligt gott.

När jag sedan kom hem så kan jag säga att det gjorde ont i hela kroppen, fötterna (trampdynorna) var otroligt ömma och ett glas mjölk har aldrig smakat så gott som efter passet. Samtidigt som det kändes fruktansvärt jobbigt och jag hade ont - ändå kände jag en triumferande känsla och endorfinerna rusade genom hela kroppen. Trots värken så fanns ett leende på läpparna. 

Det kommer definitivt att bli ett långpass snart igen. Men då kanske jag ska ha en aning mer koll på distansen. Om du hade frågat mig vid det tillfället om jag hade tänkt att ge mig ut igen på ett långpass, då hade jag troligtvis inte gett dig ett positivt svar. Men efteråt så skulle jag definitivt ge dig ett positivt svar. 

Mitt råd till dig blir: VÅGA!

Ta hand om dig <3

22 jul 2017